Skatteplikten

Om en anställd tar hem arbetsgivarens elektroniska utrustning blir privat användande skattepliktigt om något av kriterierna i föregående avsnitt inte är uppfyllt. Det är marknadsvärdet av användandet som ska beskattas. Det spelar således ingen roll om arbetsgivaren betalat mycket eller lite för tjänsten. Privata abonnemang är ofta billigare än företagsabonnemang. Det är den normala kostnaden för privat abonnemang som ska ligga till grund för värderingen. Hur man delar upp användningstiden mellan den anställde och företaget är en annan fråga. Den anställde torde inte behöva ta upp ett helt abonnemang som förmån. Det duger inte att skylla på att det är svårt att uppskatta den privata användningen. En uppskattning måste göras.

En förutsättning för att privat användning ska kunna beskattas är att den är gjord med arbetsgivarens goda minne. I praktiken kommer skatteverket, för att underlåta beskattning, att kräva ett avtal eller annan dokumentation utvisande att den elektroniska utrustningen inte får användas privat. Annan dokumentation skulle kunna vara en personalhandbok. Om t. ex. utlandssamtal debiteras separat utöver den fasta avgiften, utgör privata sådana samtal skattepliktig förmån.

När det föreligger en skattepliktig förmån utgår även arbetsgivaravgift.

Avdragsbegränsningen

Rätten till avdrag av negativt räntenetto begränsas till 30 % av det skattemässiga resultatet EBITDA (Earnings Before Interest, Tax, Depreciation and Amortisation). På svenska närmast resultat före avskrivningar (och ränta och skatt). Ursprungligt förslag utgick från ett EBIT-resultat, resultat före finansiella poster. Det nu föreslagna underlaget är större och ökar således möjligheten till avdrag. Det ursprungliga förslaget var begränsning till 25 %.

EU:s direktiv tillåter undantag från avdragsbegränsningen på tre miljoner euro. I det ursprungliga svenska förslaget föreslogs 100 000 SEK. Således mindre än en procent av EU:s gräns. I det slutliga förslaget sattes gränsen till fem miljoner SEK. Negativa räntenetton under det beloppet får således dras av enligt propositionen även om de utgör mer än 30 % av EBITDA. Det innebär att endast en procent av de svenska företagen beräknas omfattas av avdragsbegränsningen. Konkurrensneutralt? Knappast.

Negativa räntenetton som inte kan utnyttjas ett år, kan sparas i sex år. Avdragsbegränsningen räknas på koncernnivå. Det innebär att det negativa räntenettot i koncernen inte får överstiga fem mkr för att något bolag i koncernen ska kunna utnyttja regeln. Om ett bolag utnyttjar förenklingsregeln gäller inte reglerna om sparade ränteunderskott.

Övriga regler

Det blir ingen begränsning i tidigare års underskott, vilket föreslogs ursprungligen. Skattesatsen sänks i två steg till 20,6 % för juridiska personer med vissa undantag. Propositionen innehåller också ett primäravdrag. Det innebär att man får göra ett extra värdeminskningsavdrag för ny- till- och ombyggnation. Avdraget får således göras utöver det vanliga värdeminskningsavdraget. Primäravdraget är två procent per år de sex första åren.

I samband med skattesänkningen går det denna gång inte att minska sin skatt genom avsättning till periodiseringsfond eller expansionsmedel. Enligt övergångsreglerna ska gamla avsättningar anses vara gjorda enligt gamla regler. De ska därmed träffas av samma skatt som undveks när avsättningen gjordes. Nya avsättningar behandlas enligt de nya reglerna. Tekniskt genomförs det genom uppräkning av tidigare års fondavsättningar i samband med återförandet.

I propositionen har också smugit sig in en ändring av schablonintäkt på periodiseringsfond. Intäkten har tidigare beräknats på 72 % av statslåneräntan. Den ska nu beräknas på 100 % av statslåneräntan. Det går inte heller att skatteplanera med koncernbidrag och olika räkenskapsår inom koncernen.

FöretagsEkonomerna är en redovisningsbyrå nära Dig

För dig som vill läsa mer:

För- och nackdelar med olika skatter

De politiska partierna har förstås olika utgångspunkter för vilka skatter som ska ändras och eventuellt införas. Det finns också olika uppfattningar om i vilken riktning olika skatter ska gå. Här kommer några vanliga argument:

• Bolagsskatten – minskar konkurrenskraften
• Fastighetsskatten – drabbar äldre och slår blint mot fastigheter som ”råkar” ligga på attraktivt läge
• Förmögenhetsskatt – skrämmer kapital och skickliga företagsledare ur landet
• Ränteavdrag – driver på bostadspriser och subventionerar dem med dyra fastigheter
• Kapitalvinstskatt på bostäder – hindrar rörlighet på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden
• Inkomstskatten – minskar arbetskraftsutbudet
• De senaste årens utvecklingen har medfört oönskade fördelningeffekter

Trender

Några av de senaste årens trender kan kanske hjälpa oss att gissa hur en ny skattereform skulle kunna te sig. De s. k. 3.12-reglerna har under många år ändrats till det bättre för fåmansföretagen. Socialdemokraternas senaste förslag utgjorde dock en tydlig vändning av trenden. Min personliga gissning är att 3:12 reglerna inte blir förmånligare, snarare tvärtom.

Trots att det var socialdemokraterna som avskaffade skatterna för arv, gåva och förmögenhet, har det från det hållet hörts alltmer röster för ett återinförande. Föga förvånande har de varit ivrigt påhejade av vänsterpartiet.

Fastighetsskatten har varit en politiskt död fråga sedan den försvann. Socialdemokraterna tror kanske att det var en avgörande orsak till att de förlorade regeringsmakten senast det skedde. För min del tror jag att fastighetsskatten upplevdes som orättfärdig för att den togs ut tillsammans med förmögenhetsskatt och med avsevärda belopp. Det var närmast statsfinansiella skäl snarare än fördelningspolitiska som då motiverade skatten.

I omvärlden (OECD) har inkomstskatter och bolagsskatter haft en sjunkande trend. Den internationella konkurrensen om arbetskraft och bolagsetablering har fått en allt större betydelse. Troligen måste man leta nya skattebaser om skatten ska höjas eller fördelas om.